Dykning
Dykning sker genom att upphäva
ubåtens flytkraft och balansera vikten så att den är lika med den undanträngda
vattenvolymens vikt. Först beräknades ubåtens ögonblicksvikt genom att mot känt
utgångsläge räkna fram förändringarna. Besättningen genomförde ”förberedelse för
dykning” genom att kontrollera all utrustning ombord enligt ett fastställt
schema i fördelningsboken och kontrollmäta allt tankinnehåll, räkna över antal
torpeder och deras läge i ubåten, antal personer ombord, mängden proviant med
flera detaljer. Därefter beräknades mängden vatten som skulle tas in i
reglertanken och hur vattnet skulle fördelas mellan förliga och aktra
trimtanken.
U3. Dykbordet i manöverrummet med spakar för manöver av luftavloppen och bottenluckorna i ballasttankarna. Foto U3 arkiv.
Själva dykningen
genomfördes genom att öppna bottenluckorna och luftavloppen i
ballasttankarna så att vattnet kunde strömma in och fylla ballasttankarna.
Detta tog ca 20 sekunder och hela dykförfarandet tills hela ubåten var under
ytan, tog ca 30 sekunder. Var alla beräkningar rätt gjorda svävade nu ubåten
vågrätt under ytan. Den var nu lätt att kontrollera med framdrift och roder.
Vid små avvikelser i trim och vikt reglerades detta genom att omfördela
vatten mellan trimtankarna och att ta in eller ut vatten ur reglertanken.
U3 dyker. Luft strömmar ut från ballasttanken. Foto U3 arkiv.
När ubåten skulle inta
marschläge så kontrollerades att luftavloppen till ballasttankarna var
stängda och tryckluft blåstes in i ballasttankarna med bottenventilerna
öppna för tömning av tankarna. För att inte slösa bort all tryckluft avbröts
blåsningen när ubåten hade lite flytkraft och luft kunde tas in genom
luftintag eller snorkeln. Då startades dieselmotorn och avgaserna leddes
genom speciella ledningar ner i ballasttankarna och pressade ut resten av
vattnet tills full flytkraft uppnåtts.
Styrplatsen för djupstyraren och sidostyraren på babords sida i Manöverrummet. Foto U3 arkiv.