Dykeri
Dykningen i Flottan har
länge intimt hört ihop med Ubåtsvapnet och ubåtsräddning. Efter den stora
utredningen om ubåtsäkerhet 1932 knöts undervattensaktiviteterna ännu
hårdare till Ubåtsflottiljen och Ubåtsbärgningsfartyget BELOS I.
Grundläggande dykarutbildning skedde i Karlskrona och Stockholm med
Örlogsvarven som
stöttning. Resurser byggdes upp omkring dyktankarna där dykarkurserna
administrerades. Dykarbåtar, så kallade Dykarlanchor fanns i alla
Marindistrikten.
Dykarkursen 1947 på väg i en lancha. Kjell
Lundh syns bakom mannen i dykardräkt. Foto U3 arkiv.
Övning i dykning, ofta
sammanslagen med bärgningsuppdrag såsom bärgningen av den tyska ubåten U3503
genomfördes till stor del av årskursen av tunga dykare. Ett senare stort
uppdrag som genomfördes av elever och årsprovsdykare var bärgningen av Vasa.
Dykning vid bärgning av tyska ubåten U3503 1946. Foto U3 Arkiv.
Dykarna övade mot en
ubåtsattrapp för att lära sig tekniken att fästa nedhalningsvajern för
dykarklockan och vid speciella tillfällen genomfördes övningar mot riktiga
ubåtar. Dykarna övades också i att ansluta slangar för att kunna blåsa upp
en hel ubåt.
Även upplockning av tappade
detaljer, inte minst sjunkna torpeder var rutingöromål. Då djupet överskred 40 meter fordrades
specialutbildade dykare som då gick en djupdykarkurs ombord BELOS. Sådana
dykare arbetade ner till ca
75 meters
djup och i U 3:s Veteranbesättning har vi två djupdykare.
Flygplansmotor bärgad januari 1949 med hjälp av flottans dykare. U3:s veteranbesättningsman Sknr 56 Kjell Lundh deltog som dykare. Foto U3 arkiv.
Artur Björk t.v. och Kjell Lundh ombord på Holmön. Foto U3 arkiv
För ubåtsräddning fanns Ubåtsbärgningspiketer
organiserade inom Marindistrikten och på Västkusten fanns en
dykarklocka stationerad tillsammans med en mängd bärgningsmateriel
för dykning, ankring osv. Ubåtsbärgningspiketerna övades med jämna
mellanrum och då utnyttjades till exempel lotstjänstfartygen som
bärare av dykarklockorna SVEA eller GÖTA.
Räddningsövning med lotstjänstfartyg. T.h. räddningsklockan Göta. Foto U3 arkiv.
Även lätta dykare finns i Flottan som Röjdykare,
attackdykare och skyddsdykare. Idag har dyktekniken förfinats och ny
utrustning tillförts som blandgasapparater. Mest påtagligt för
dykarna själva är nog utvecklingen av dykardräkterna från gammaldags
torrdräkt via våtdräkt, tillbaka till torrdräkter och ännu mer
avancerade dräkter med värmeförsörjning.
Foton U3 arkiv.
Vi skall inte heller glömma
utbildningen av alla ubåtsmän i dyktanken i så kallad ”fri uppstigning”.
Från början innebar det användning av andningsapparater och hantering av
räddningsslussar i dyktankarna och ombord i ubåtarna. Senare övergavs
andningsapparaterna och BIBS (Built in breathing System) infördes i alla
ubåtar som andningshjälp fram tills man lämnade ubåten.
Underhållande utbildning i
fri uppstigning genomfördes årligen, likaså årlig läkarundersökning.
Övning i dyktanken och läkarkontroll. Foto U3 arkiv.
För att bevara kunskap och kännedom om
dykerihistorien finns en Dykerihistorisk Förening med säte i
Dyktankhuset på Galärvarvet i Stockholm, se deras hemsida
http://www.sdhf.se/