Ubåtsräddning
I ubåtsräddning ingår all verksamhet som i första hand skall rädda
besättningen från en sjunken ubåt och i andra hand bärga ubåten.
Den svenska ubåtsräddningsorganisationen av idag bygger på en förstklassig
utredning som gjordes i början på 1930-talet. Hela betänkandet redovisades i
”YTTRANDE AV KMF-S U-BÅTSSÄKERHETSKOMMITTÉ” den 1:a mars 1932. Det hela
regisserat av den kände ubåtsingenjören B. T. Zetterström. De sju första
sidorna finns att läsa som separat
pdf-dokument.
Efter förslag i denna utredning anskaffades utrustning för personal och
ubåtar och sedermera övningstankarna i Stockholm, Göteborg och Karlskrona.
De två första var 6 m djupa och övningar kunde
bedrivas i handhavande av andningsapparater och utstigningsslussar. Den
stora, 20 meter djupa dyktanken i
Karlskrona byggdes först under kriget då antalet ubåtsmän ökade drastiskt.
Ritningar finns som
pdf-dokument 2Mb.
Andningsapparat för fri uppstigning från ubåt modell
1942. Bild U3 arkiv.
Tidigare hade Flottan förlitat sig på civila bärgningsresurser för bärgning
av sjunken ubåt genom att kontraktera ett bärgningsbolag som skulle hålla
med utrustning och fartyg. Under 2:a världskriget köptes ett
bärgningsfartyg, ”BELOS” loss och byggdes om och bemannades med besättning
och dykare ur flottan. Hon blev känd under sökandet efter ubåten ”ULVEN” som
minsprängdes 15:e april 1943 och det var från henne som dykare gick ner och
konstaterade fakta, ”ULVEN” var hittad.
Ubåtsbärgningsfartyget Belos I akterförtöjd vid Berga. Räddningsklockan fäst vid aktra vinschen. Foto U3 arkiv.
Belos I med dykare. I bakgrunden räddningsklockan, 1947. Foto U3 arkiv.
Med ”BELOS” kom också ubåtsräddningsklockorna ”SVEA” och ”GÖTA” som med sin
snillrika konstruktion kunde anslutas till nedgångsluckan på en sjunken ubåt
och rädda 8 man i taget. Vår svenska modell byggdes efter Amerikansk
förebild där Charles Bowers "Swede" Momsen
(trots smeknamnet dansk/tysk bakgrund),
stod bakom idéerna. Konstruktionen blev känd vid räddningen av en stor del
av ubåten ”USS SQUALUS” besättning 1939.
Läs mer om
"Swede" Momsen och
USS SQUALUS.
Belos II med räddningsklocka. Foto Bengt Rasin
Modern
Räddningsutrustning
I dag förlitar Flottan sig i första hand på ubåtsräddningsfarkosten URF, som
är en liten ubåt med kapacitet att gå ner och ansluta till sjunken ubåt och
ta hela besättningen i ett lyft.
Detta ner till 460 m djup!
URF kopplad för ombordtagning på Belos III. Foto Thomas Falk
URF
bärs av ett modernt ubåtsräddningsfartyg ”BELOS III” med stora inbyggda
resurser att ta hand om trycksatt personal.
Ubåtsräddningsfartyget Belos III med URF hängande i den hydrauliska A-ramen. Foto U3 arkiv.
Ubåtsräddning sker idag genom internationellt samarbete, där länder utan
räddningsresurser sluter avtal om assistans. URF kan till exempel flygas med
hjälp av ryska flygplan till insats i stort sett var som helst på
jordklotet.
URF lastas på ryskt fraktflygplan, en AN124. Hela nosen med
cockpit har lyfts för att hela ekipaget med URF skall komma ombord. Foto Thomas Falk.
Fri Uppstigning
Som alternativ finns individuell räddning genom en utstigningssluss där en
man i taget kan slussas ut. Grundutbildningen för detta sker i dyktanken i
Karlskrona som hela tiden har anpassats till modern teknik och vårdats i
snart 64 år! Dyktanken är en unik resurs och utnyttjas av flera länders
ubåtsfolk.
Övning i dyktanken i Karlskrona, 1965. Foto U3 arkiv
Den moderna räddningsdräkt som finns idag kan hålla en i ytan flytande
ubåtsman i liv minst 24 timmar. Till och med en liten gummiflotte finns
inkluderad i dräkten. Ritning finns som
pdf-dokument
Om en modern ubåt blir liggandes på botten utan förmåga att själv ta sig upp
så har dagens ubåtsmän en mycket stor chans att räddas.
Vi kan vara stolta över vår svenska resurs!